Oftast går det till överdrift med musicerandet både utseende och ljudmässigt. Att finna det fantastiska ljudet som har tillräckligt med botten i riffen att flytta en elefant och samtidigt ha ett sololjud som är knivskarpt.

Nog om ljud i det här inlägget...

Den här gången handlar det om styling. Jag har länge irriterat mig på plektrumskyddet på YJM stratan (mintgrönt) och gjorde här om dagen slag i saken och köpte ett nytt (vitt).
Ett klokt beslut om jag får säga det själv, en helt ny gitarr!!! Men kommer jag spela bättre, kommer det låta bättre? Troligtvis inte.
Men det är roligare att spela och i grund och botten är det spelglädjen man vill åt och hur man hittar den är egentligen skit samma.