Jag tänkte mjuk starta den här gitarr resan med min nylonsträngade autistiska gitarr. Den är varken dyr(tror inte det i alla fall), snygg eller av något fashionabelt märke, Men den är skön att spela på och låter fenomenalt trotts allt den varit med om.
Jag införskaffade den av min gode vän Zeke, 1988 om jag inte miss minner mig. Gitarrer var från början inte till salu men i vanlig ordning tjatade jag till jag fick min vilja igenom. 400:- och den var min, och vad gör jag. Jag lägger gitarren i soffan. Betalar glatt och sätter mig, på gitarren!På grund av denna incident är det en längs gående spricka i resonans lådan.
Man kan stämma en gitarr i de mest knepiga moduser, och det har jag.
På grund av detta har stallet lossnat och händig som jag tycker att jag är så har jag limmat dit det. Peppar peppar det håller ännu.
Nä, jag känner att det börjar klia lite i fingrarna nu så jag tror jag ska gå och riva av en fyrstämmig fuga på min monster gitarr.

Glöm inte "Life is beautiful"